Ja-aaa!
Belysningen tonas ned. Sorlet från publiken lägger sig. Ljudet av toner från barns röster börja ljuda i högtalarna. Till sången pratar en man med lugn röst om skog, väntan, koppar och mer saker jag inte riktigt uppfattade då jag var så förväntansfull. När den inspelade mannen avslutar sitt korta och något lugnande tal och avslutar med <och nu, nu börjar det!> förstår alla att det är dags. Han är här. Han kommer nu. Jublet stiger.
Lars Winnerbäck, Cirkus, 09.10.2011.
Underbar konsert! Han är suverän. Älskade Lars.
Bakgrunden var enkel och stilig, liknade en natthimmel med stjärnor av guld. Fint. Lasse inledde kvällen med en ny låt som jag gillade mycket. På scenen befann sig, förutom huvudpersonen, tre fantastiska musiker. Fler än så var det inte och det räckte gott. En intim, avskalad och naken konsert med utmärkta låtval! Jag grät igenom hela Faller och fick verkligen behärska mig när den började lida mot sitt slut. Höhö. När introt till Elegi började ljuda skrek jag högre än tidigare i min grannes öra, hon såg butter ut men jag kunde minsann inte behärska mig. Det fick hon ta. Publiken fick höra hela fyra nyskrivna låtar och jag tyckte alla var skitbra. En berörde mig dock mer än de andra, upptäckte efter halva låten att tårarna rann då med. Helt underbar text!
Till vanlig ordning hade Winnerbäck plockat ut riiiktigt bra musiker till denna turné. Jag blev otroligt glad när jag insåg att självaste Johan Persson var med! Han har ju hängt med på Lasses turnéer väldigt ofta genom åren och blivit en favorit för mig. Riktigt kul att han var med. Förutom Johan P var det två skitduktiga och härliga tjejer som spelade. Bra där!
Genom hela konserten avlöste tårar, leende, jubel och rysningar varandra. Alternativt allt på samma gång. Riktigt jäkla pungbra och jag var nöjd att jag blev så berörd. Hade i och för sig inte väntat mig något annat. Han levererar alltid. Men ikväll kändes det närmre än någonsin. Magiskt! Och det bästa ääär, det bästa är att jag får uppleva det snart igen. Tisdag! Då får jag lite sällskap också. Fast mig gjorde det inget att vara själv, det var skönt faktiskt.
Som sagt, magiskt.
